Övertid – hur skapar vi balans i livet åt våra anställda?

Låt oss prata lite provanställning och att våga säga nej. Det pratas väldigt mycket om att anställda har svårt att säga nej, tar på sig fler projekt än tiden och energin tillåter, att man inte vågar säga nej för ingen vill ses som lat eller oduglig, eventuellt även misslyckad. Vadå, man ska väl klara av allt och lite till? Sanningen är ju ändå den att individen själv är den enda som faktiskt vet när det inte finns mer tid för fler uppgifter, när ett till projekt kommer göra att de redan existerande uppgifterna lider.

Om anställda som sitter på en fastanställning har detta problem, tänk då hur det är för de som är provanställda? Provanställningen är tiden då man som anställd får möjligheten att visa framfötterna, man vill ju ha fast anställning. Samtidigt är det en chans för arbetsgivaren att se över hur medarbetaren fungerar i organisationen och hur arbetet utförs. Alla vill göra gått ifrån sig under en provanställning och därmed är det snarare en regel istället för ett undantag att en provanställd jobbar sena kvällar, tar på sig fler uppgifter och tackar ja till allt som föreslås. Att ge arbetsgivaren en möjlighet att tvivla på att man inte är en övermänniska verkar vara otänkbart!

 

Hur blir det då när man blir fastanställd? Under provanställningen har man redan gett organisationen och sin arbetsgivare bilden på att man klarar av allt, kan man börja säga nej efter en provanställning och inte se förundrade miner av kollegor och chef? Jag, personligen, tror inte det. Jag tror att man har under dessa 6 månader av provanställning skapat en vana för sig själv att jobba mer än 40 timmar i veckan, och även gett en bild åt organisationen att man alltid tar på sig uppgifter.

 

1,5 miljoner timmar övertid

Inte konstigt att vi i Sverige det senaste året jobbat 1,5 miljoner timmar övertid! Det är nästan en extra dag per tjänsteman. Hur bryter vi denna cykel? Hur gör vi så att våra anställda inte känner sig odugliga om de inte sitter till 20.00 varje dag på jobbet och tar jobbet med sig hem och tackar ja till alla förslag de får av extra projekt och uppgifter?

 

Mäter ni övertid?

Mäter ni övertid på er arbetsplats? Är arbetsbelastningen högre under provanställningen hos er, inlärningstid exkluderat, eller är det bara den anställda som själv har skyhöga krav? Idag jobbar jag väldigt mycket med att få förståelse hos våra anställda om vikten av balans i livet. Vi har tydliga kontorstimmar och ingen förväntas svara på mejl eller skicka mejl utanför dessa kontorstimmarna. Däremot vet jag att alla anställda, både fast- och provanställda, arbetar mer än det.

 

Kulturen avgör hur man jobbar

Viktigaste frågan lyder väl, är det organisationskulturen som bidrar till övertid eller är det chefen? Handlar problematiken om den anställdas tro om vad som förväntas eller de faktiska förväntningarna? Vi som arbetar med människor vet hur viktig återhämtning är och tror inte någon av oss inom HR uppmuntrar till långa dagar, trots att det givetvis ibland kan behövas. Jag tror ju att kulturen och chefen spelar en stor roll i hur en anställd upplever att hen behöver jobba. Om chefen har höga förväntningar och förväntar sig att sitt team finns uppkopplade hela tiden och en nyanställd ser sina kollegor arbeta långa dagar, blir resultatet långa dagar för alla. Ett flockbeteende helt enkelt.

 

Balans i livet

Hur kan vi på bästa sätt skapa balans i livet för våra anställda och krossa denna bubblan om att alla ska vara övermänniskor? Kan vi det? Detta lär vara en av de frågor som även kräver förståelse och insikt hos oss alla i organisationen. Klarar vi att skuffa dem åt rätt håll?

 

/Theresa för Active HR