Parallellt med att jag jobbar, studerar jag min master inom personalvetenskap och pedagogik. Under kursen i personalekonomi höll jag en presentation inom ämnet löneskillnader mellan kön. Det är ju ingen nyhet att lönerna ännu idag inte är helt jämlika. Bland annat refererade jag till en studie av Andreas Leibbrandt & John A. List (2014) – Do women avoid salary negotiations?.
Studien drog slutsatsen att kvinnor är mindre benägna att ta tag i löneförhandlingar och söker därmed mest sannolikt tjänster som redan har en färdigt förhandlad lön.
Forskningen gjordes genom att lägga ut två annonser; en med en färdigt förhandlad lön och en annons med lön som fortsatt var öppen men hade en annonserad lön som gav en riktlinje till sökaren.
Däremot fick forskningen fram att kvinnor var redo att förhandla om en lön om det var tydligt att det kommer ske en förhandling. I dessa fall var kvinnor till och med bättre på att förhandla än vad män var. Det som dock inte framgick var om män förhandlade lönen efter anställning eller ej.
Den som skriker högst..
Efter att jag analyserat studien ett tag kom jag själv till slutsatsen att resultatet nog inte var så konstigt. Kvinnor är mer osäkra om sin förmåga och jag kan tänka mig att många godkänner en lön som företag ger en då man gärna vill visa framfötterna först. Män däremot är säkra om sin sak och ibland till och med förstorar sanningen lite grann. Genom denna slutsats är heller inte löneskillnaderna mellan kön konstigt. Klart de högljudda får högre lön och då blir det svårare att nå till samma höjder vid nästa löneförhandling för kvinnor.
Löneskillnader mellan kön är inget vi blir av med på en natt men jag tycker det är värt för alla att tänka på. Varför är det som det är, och vad kan vi göra för att bli bättre på att minska dessa skillnader innan de ens hinner bli till? Blir kvinnor mer motiverade att förhandla och säkra om sin sak om de är bekväma på företaget, med sin chef och kollegor? Kan man inom företaget hjälpa till att motivera och ge en puff i baken för prestation inom förhandlingar? Eller är det bara så att kvinnor inte kan? Är kvinnor vana i att vara lite i skymundan och därmed inte vet hur man tar för sig på en arbetsplats?
Nu ska man inte dra alla över en och samma kam. Det går självklart inte att generalisera och ovan studie var också gjord inom en representantgrupp på icke akademiskt utbildade människor. Det kanske är olika inom en annan grupp. Däremot tycker jag själva principen i studien är intressant och värt att tänka på i framtiden.
/Theresa för Active HR
