Har Utseendet betydelse?

Hur mycket påverkar utseendet egentligen?

Hur mycket märke lägger du på människors klädsel när du möter dem till ett möte eller intervjuar kandidater till en ny tjänst?

Kläder kan kännas som en obetydlig detalj när man som kandidat går till en intervju men oj vad mycket man lägger märke till att en skjorta är skrynklig eller byxorna är ihåliga! Det finns en outtalad regel om att man ska klä sig propert till en intervju, eller är det bara jag? Det yttre ger ett litet smakprov till den möjliga arbetsgivaren om hur man kommer vara på arbetsplatsen senare. Exempelvis finns det än idag arbetsplatser som använder sig av klädkod på grund av kunder och kod i branschen. Är det då orimligt av en arbetsgivare att förvänta sig ett vårdat yttre?

Vad ingår i utseendet?

Det finns studier som påvisar att 24% av arbetssökanden upplever diskriminering på grund av utseende när de söker jobb. Det är en väldigt hög siffra i ett samhälle som tar diskriminering på allvar. Vad som dock intresserar mig är vad som här klassas som utseende. Är det trasiga byxor och ovårdat smink eller tatueringar över hela kroppen? Handlar den upplevda diskrimineringen om utseende på grund av etnicitet eller genetik? Jag menar, en arbetssökande får väl skylla sig själv om hen tar på sig ett par träningsbyxor och sneakers på en intervju till en bank, medan man inte kan rå för att man har en stor näsa eller gröna ögon.

Diskrimineringsfall till arbetsdomstolen

Under en kurs i arbetsrätt tog professorn upp ett diskrimineringsfall som gått ändå upp till arbetsdomstolen. Case:et handlade om att ett företag hade omplacerat receptionisten efter att receptionisten vägrade ta av sig sin slöja. Domen var att företaget hade rätt att göra bedömningen att slöjan kunde skrämma gäster eller potentiella kunder och därmed rättfärdigades omplaceringen. Däremot skulle det inte vara rätt att omplacera om receptionistens religion hade diskriminerats.

Är det rätt att tacka nej?

I ovan fall kan man ju tycka att utseende påverkade beslutet då företaget tyckte att de ekonomiska intäkterna skadades av den anställdas utseende. Är det då rätt att tacka nej till en arbetssökande med tatueringar över hela ansiktet för att det eventuellt påverkar kundkretsens storlek och därmed de ekonomiska intäkterna?

Är det skillnad om det är självförvållat?

Ibland kan man ju tycka att självförvållade utseende -’problem’ i arbetslivet inte kan tyckas vara diskriminering om man inte får jobbet men samtidigt lever vi i ett samhälle där människor förespråkar öppenhet och förändring. Varför skulle då en frisyr, trasiga jeans eller tatueringar vara annorlunda än religiösa plagg som slöjor?

Hur mycket kan en arbetsgivare kräva?

Inser att jag drar paralleller utav extremiteter men kan känna att utseende är utseende, oavsett om det är etnicitet, genetiskt, religiöst eller självvalt. Hur långt kan en arbetsgivare kräva förändring och hur långt kan en arbetssökande dra diskrimineringskortet?

Vad tycker ni?

Spelar det någon roll hur en sökande eller kund ser ut när ni träffas? Påverkar utseende era åsikter och tankar om personen och hurdant utseende är det som påverkar i så fall?

 

/Theresa för Active HR

By |2018-12-13T14:27:25+00:00december 13th, 2018|Uncategorized|0 Comments

Leave A Comment

1 × 4 =