Har vi ersätt CV:n i ansökningsprocesser med annat eller ha digitaliseringen tagit livet av den?
Till sommaren har flera av mina bekanta valt att börja söka nytt jobb och vi har pratat mycket kring hur nödvändigt det faktiskt är med ett CV. Vissa påstår att CV-trenden redan dött, andra påstår att den borde slopas och en tredje grupp är helt för att vi absolut skall ha kvar den formen i våra ansökningar. Vad tycker ni?
Räcker det med ”Hej…”?
Själv vet inte jag till vilken grupp jag egentligen tillhör. Jag ser mer och mer ansökningsprocesser där enbart ett personligt brev, alternativt ett hälsningsmejl, är ett ansökningskrav och det är ju positivt eftersom man skulle tycka att detta sättet minskade diskriminering av flera slag. Däremot har vi pratat i ett tidigare inlägg (som du hittar HÄR) om huruvida social kompetens numera rankas högre än yrkesspecifik kompetens. Är inte hälsningsmejl precis det som ökar möjligheten för denna sortens diskriminering då man fokuserar på den sociala kompetensen?
Varför behöver vi tvinga individer att studera på högskola och universitet för att få ett bra yrke om det i slutändan inte krävs annat än en trevlig person och skrivtalang för att få ett jobb?
Eller en Linkedin-profil?
Allt fler arbetsgivare ger möjligheten att ansöka med sin Linkedin-profil för att slippa fylla i blocken om tidigare arbetslivserfarenhet eller studier. Är inte LinkedIn ett sorts CV? Enligt vissa av mina bekanta var det inte något att jämföra då LinkedIn klassades som en social media och ett forum. Nämna skall att dessa bekanta inte jobbar med HR och därför älskar jag diskutera dessa ämnen med dem!
Hur som helst har jag uppfattat att jag ligger lite i mellan alla de tre påståenden ovan. Jag tycker ett CV behövs, annars behöver vi ju inte arbetsannonser med krav på personens egenskaper och kompetens. Däremot tycker jag att ett LinkedIn CV räcker. De av oss som är aktiva på LinkedIn håller sin sida uppdaterad mer garanterat än ett CV i en Word-fil. Däremot anställer jag ju också kandidater som känns perfekta för organisationskulturen trots att de kanske saknar någon kompetens. Att anställa utefter attityd och inte kunskap, då attityden inte går att ändra på men kunskap kan läras. Inser ju själv att jag skulle klassas som den diskriminerande parten och det ger mig en funderare.
Nu är inte allting så svart på vitt och jag skulle kunna djupdyka i en analys om både för och nackdelar med ett CV. Vad tycker ni? Är den nödvändig för en lyckad rekrytering, varför och varför inte?
Vi kommer ju landa i en värld utan CV – någon gång. Tror dock inte att arbetsgivare, när den dagen kommer, kommer vara ointresserade av en dokumenterad yrkeserfarenhet.
Theresa för Active HR
